Mötet med min bästavän
Här kommer alla delar i ett inlägg om hur jag träffade min bästavän och hur mitt liv med delfinerna startade~
Juli 2007
Jag, pappa, mamma och bror är påväg till kolmården för allra första gången!
Jag som fortfarande var helt såld på marina djur, och spec späckhuggare och delfiner hade drömt om denna dagen såååå länge!
Vi var ute på camping semester, först kolmården i 3 nätter, sedan stockholm och örebro.
När vi först nådde First camp där vi bodde, började jag direkt utforska campingen. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen och la oss tidigt för att sova inför den stora morgondagen!
Kl 11.40 Juli den 15.de(?)
Öppnades portarna. Jag kände den svala och friska luften, den ljuva doften av havet som samtidigt även påminde om fisk på något sätt. Jag kunde höra delfinernas ljud från deras blåshål när dem andades.
Och tillslut fick vi kliva in!
Överlycklig som jag var, simmade det 6 delfiner framför mina ögon! För absolut första gången i hela mitt liv, fick jag se delfiner med mina egna ögon!
En halvtimme senare, var showen slut och vi tvingades lämna showbassängens läktare och kliva ut ur delfinariumet.
Jag hade nog aldrig vart så lycklig i hela mitt liv! Det kunde verkligen inte bli bättre än såhär!
Trodde jag ja!
Jag, pappa, mamma och bror är påväg till kolmården för allra första gången!
Jag som fortfarande var helt såld på marina djur, och spec späckhuggare och delfiner hade drömt om denna dagen såååå länge!
Vi var ute på camping semester, först kolmården i 3 nätter, sedan stockholm och örebro.
När vi först nådde First camp där vi bodde, började jag direkt utforska campingen. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen och la oss tidigt för att sova inför den stora morgondagen!
Kl 11.40 Juli den 15.de(?)
Öppnades portarna. Jag kände den svala och friska luften, den ljuva doften av havet som samtidigt även påminde om fisk på något sätt. Jag kunde höra delfinernas ljud från deras blåshål när dem andades.
Och tillslut fick vi kliva in!
Överlycklig som jag var, simmade det 6 delfiner framför mina ögon! För absolut första gången i hela mitt liv, fick jag se delfiner med mina egna ögon!
En halvtimme senare, var showen slut och vi tvingades lämna showbassängens läktare och kliva ut ur delfinariumet.
Jag hade nog aldrig vart så lycklig i hela mitt liv! Det kunde verkligen inte bli bättre än såhär!
Trodde jag ja!
Kolmården 16e(?) Juli 2007
Kunde knappast sova under natten, var fortfarande så sjukt taggad efter att fått se delfiner under gårdagen! Det var verkligen det bästa som hade hänt mig.
Kl 10 öppnades portarna in till parken, jag som kan stå och kolla på en groda i en timme brydde mig inte så mycket om dem andra djuren längre, jag ville bara tillbaka till delfinerna! Jag visste att jag skulle åka imorgon så jag ville inget hellre än att se delfinerna en sista gång!
Medans resten av familjen tyckte det räckte med att se showen en gång igår, ville jag se den om och om igen, jag som inte ger mig gick snart ner till Marine World där delfinerna är, själv! Mamma ville se sälarna och då passade jag på att röra mig mot delfinerna som bor grannar.
Första mötet med Lyra
Då sfick jag syn på en skylt över en ingång där det stod ''laguna''. Och bredvid ingången finns det en stor affich som avslöjar att du kunde se delfinerna från deras stora undervattensfönster.
Det var magiskt! Hela flocken vistades visst här inne medans dem inte uppträdde! Jag sprang nerför läktaren och fram till den tredje rutan och var lyckligare än någonsin. Delfinerna simmade precis på andra sidan rutan! dem kom jättenära!
Då får jag syn på en delfin, hon ser lite äldre ut o kroppen, inte så mycket fläckar eller tecken på kroppen, väldigt ljusgrå med några enstaka ärr. Hon kommer rakt emot mig! Hon stannade och inspekterade mig, och följde efter mig en liten stund innan hon simmade vidare med sina flockmedlemmar.
Nu var jag tvungen att lämna lagunen, mamma fick nästan dra ut mig, jag ville verkligen inte lämna delfinerna! Men snart lämnade vi parken och jag trodde att jag aldrig skulle få se en delfin igen.
En vecka senare när jag kommit hem, tog jag reda på att delfinen som hälsat på mig, Tillkallas Lyra. Jag blev frälst!
Och jag drömde varje dag om att åter igen få se henne, min fina Lyra.
Kunde knappast sova under natten, var fortfarande så sjukt taggad efter att fått se delfiner under gårdagen! Det var verkligen det bästa som hade hänt mig.
Kl 10 öppnades portarna in till parken, jag som kan stå och kolla på en groda i en timme brydde mig inte så mycket om dem andra djuren längre, jag ville bara tillbaka till delfinerna! Jag visste att jag skulle åka imorgon så jag ville inget hellre än att se delfinerna en sista gång!
Medans resten av familjen tyckte det räckte med att se showen en gång igår, ville jag se den om och om igen, jag som inte ger mig gick snart ner till Marine World där delfinerna är, själv! Mamma ville se sälarna och då passade jag på att röra mig mot delfinerna som bor grannar.
Första mötet med Lyra
Då sfick jag syn på en skylt över en ingång där det stod ''laguna''. Och bredvid ingången finns det en stor affich som avslöjar att du kunde se delfinerna från deras stora undervattensfönster.
Det var magiskt! Hela flocken vistades visst här inne medans dem inte uppträdde! Jag sprang nerför läktaren och fram till den tredje rutan och var lyckligare än någonsin. Delfinerna simmade precis på andra sidan rutan! dem kom jättenära!
Då får jag syn på en delfin, hon ser lite äldre ut o kroppen, inte så mycket fläckar eller tecken på kroppen, väldigt ljusgrå med några enstaka ärr. Hon kommer rakt emot mig! Hon stannade och inspekterade mig, och följde efter mig en liten stund innan hon simmade vidare med sina flockmedlemmar.
Nu var jag tvungen att lämna lagunen, mamma fick nästan dra ut mig, jag ville verkligen inte lämna delfinerna! Men snart lämnade vi parken och jag trodde att jag aldrig skulle få se en delfin igen.
En vecka senare när jag kommit hem, tog jag reda på att delfinen som hälsat på mig, Tillkallas Lyra. Jag blev frälst!
Och jag drömde varje dag om att åter igen få se henne, min fina Lyra.
Jag och Lyra
Juli 2008
Kom den dagen jag aldrig trodde skulle komma!
Pappa hade tagit med mig ut på en bilresa, jag hade ingen aning om vart vi skulle eller något liknande. Detta skulle vara en överaskning sa han.
Helt förtvivlad över att pappa väckt mig tidigt o sedan satt mig i en bil i några timmar klagade jag hela tiden på när vi var framme. Men de kunde han ju inte berätta.
Snart, när vi tar en vänstersväng längs med vattnet som bryter mot stranden, ser jag en liten hamn, och jämte en liten lekplats och ett café. Jag kommer inte själv ihåg hur jag reagerade på detta, men jag insåg att jag var tillbaka på first camp. Lycklig vart jag iallafall. Jag började genast att leta jättesnäckor som jag fann väldigt intressanta. Jag samlade många av dem, och ville såå ta med alla hem, men det kunde ju inte pappa tillåta.
Mötet med Lyra
Var underbart!
Jag hade fått bråka med pappa hela dagen om att få gå ner till lagunen som låg absolut längst ner i parken. Men jag klev in i lagunen, kände den ljuva doften av havet, som ändå på något sätt fortfarande påminde om fisk. Jag kutade ner för läktaren ner mot dem stora undervattensfönstren, även om jag tog det lite försiktigt då det var lite halt.
Okunnig som jag var, kunde jag inte riktigt utse vem som va Lyra.
– Där är Luna! drog jag ur mig hastigt, jag kände igen henne så väl från fotona jag sett på nätet. Hon hade väldigt stort område på vänstra sidan av kroppen som vart fullt med stora märka fläckar, vilket gjorde att hon vart lätt att känna igen. Även Vicky var lätt att känna igen med sin ljusa melon, eller panna som det heter för människan, och väldigt starka övegångar mellan ljus och grått ner mot magen och buken.
Och där var hon, Lyra!
Hon var lika vacker som jag kom ihåg henne, tillochmed vackrare! Hon och en annan hona vid namn Ariel simmade tätt intill varandra. Snart simmade hon fram till rutan där jag stod, våra blickar möttes och hon stannade hos mig. Hennes blick, den var så.. mjuk! Så snäll. Vi lekte i några timmar innan jag var tvungen att lämna delfinariumet.
Förkrossad var jag dagen efter tvungen att bege mig hemmåt mot göteborg igen.. Och drömmen om att få se delfinerna igen var större än någonsin.
Juli 2008
Kom den dagen jag aldrig trodde skulle komma!
Pappa hade tagit med mig ut på en bilresa, jag hade ingen aning om vart vi skulle eller något liknande. Detta skulle vara en överaskning sa han.
Helt förtvivlad över att pappa väckt mig tidigt o sedan satt mig i en bil i några timmar klagade jag hela tiden på när vi var framme. Men de kunde han ju inte berätta.
Snart, när vi tar en vänstersväng längs med vattnet som bryter mot stranden, ser jag en liten hamn, och jämte en liten lekplats och ett café. Jag kommer inte själv ihåg hur jag reagerade på detta, men jag insåg att jag var tillbaka på first camp. Lycklig vart jag iallafall. Jag började genast att leta jättesnäckor som jag fann väldigt intressanta. Jag samlade många av dem, och ville såå ta med alla hem, men det kunde ju inte pappa tillåta.
Mötet med Lyra
Var underbart!
Jag hade fått bråka med pappa hela dagen om att få gå ner till lagunen som låg absolut längst ner i parken. Men jag klev in i lagunen, kände den ljuva doften av havet, som ändå på något sätt fortfarande påminde om fisk. Jag kutade ner för läktaren ner mot dem stora undervattensfönstren, även om jag tog det lite försiktigt då det var lite halt.
Okunnig som jag var, kunde jag inte riktigt utse vem som va Lyra.
– Där är Luna! drog jag ur mig hastigt, jag kände igen henne så väl från fotona jag sett på nätet. Hon hade väldigt stort område på vänstra sidan av kroppen som vart fullt med stora märka fläckar, vilket gjorde att hon vart lätt att känna igen. Även Vicky var lätt att känna igen med sin ljusa melon, eller panna som det heter för människan, och väldigt starka övegångar mellan ljus och grått ner mot magen och buken.
Och där var hon, Lyra!
Hon var lika vacker som jag kom ihåg henne, tillochmed vackrare! Hon och en annan hona vid namn Ariel simmade tätt intill varandra. Snart simmade hon fram till rutan där jag stod, våra blickar möttes och hon stannade hos mig. Hennes blick, den var så.. mjuk! Så snäll. Vi lekte i några timmar innan jag var tvungen att lämna delfinariumet.
Förkrossad var jag dagen efter tvungen att bege mig hemmåt mot göteborg igen.. Och drömmen om att få se delfinerna igen var större än någonsin.
7 september 2008
En delfinkalv är född!
''Det är på kolmårdens delfinarium som delfinhonorna Lyra och Ariel, har fött varsin kalv'' får jag höra på tv.n!
LYRA! Sken jag upp. Min fina Lyra hade fött en kalv! På tv.n visades Lyra och Ariel simmandes med sina 3 dagars små kalvar vid sin sida. Dem va så små! Jag kände dirrekt igen Lyra, som hade mycket skarpare linjer än Ariel, och vid hennes sida simmade en liten, jättevacker individ. Kalven hade en väldigt mörk rygg och en ljusare mage precis som sin mamma Lyra, Kalven hade även skarpa övergångar som lyra också har.
Lyra hade fött den första delfinkalven på nästan 8 år i sverige, och kalvens pappa vid namn Pichi var kolmårdens enda hanne, förutom Ariels nyfödda.
Dem hade nu dragit igång en tävling om att få namnge dem små liven. Jag själv deltog aldrig. Utan tjatade förtvivlat på mina föräldrar om att få åka tillbaks till Kolmården och träffa dem små kalvarna. Så jag fick igenom min vilja, och sommaren 2009 skulle jag få träffa Lyra och hennes lilla kalv.
2 månader senare, fick dem små liven varsitt namn.
Sting och Fenah.
Sommaren 2009
Klockan var 9:50 och parkens portar lät os kliva in i kolmårdens djurpark om 10 minuter! Jag kunde verkligen inte stå till. Och pappa hade lovat mig att vi skulle gå till delfinerna först så jag kunde verkligen inte vänta dem 5 minutrarna som var kvar.
Tillslut öppnades portarna! Och jag, pappa och bror började resan genom parken ner mot delfinariumet. På vägen dit fick vi se ett ståtligt Lodjur som vågade sig fram innan resten av besökarna stormade in. Emun var ute och betade på grässlätten och man kunde höra Knubbsälarna plaska uppifrån brådjupet när vi gick förbi. Det var så magiskt, att varje gång kliva innanför dessa portar och bara fyllas av lycka! Det var så otroligt.
Kutandes nerför läktaren ser jag Ariel med sin kalv, altså måste det vara Sting. och bredvid dem, simmade Lyra, men en 5 månaders liten kalv, en liten hona. Så full av energi! Hon triggade hennes mamma stup i minuten för att få leka. Hon drog på upptäcktsfärder varje gång Lyra inte höll riktigt koll på henne. Hon var så fin, Fenah.
Vårat absolut första möte
Sting kommer simmandes, och hans halvbror tätt inpå. Lyra var inte alls glad över det och drog med sig Fenah vid sin sida. Men efter många om och men kom båda fram till glasrutan där jag stod. Hon kollade på mig medans Fenah inte kunde hålla sig stilla, hon undersökte varje liten detalj på mig, hon skulle kunna undersöka varje litet hårstrå på mitt huvud om hon hade fått. Lyra gillade inte alls ideen med att hon undersökte mig, utan simmade tillbaka till Ariel och Sting medans hon försökte dra med sig Fenah vid sin sida, vilket fortfarande var väldigt svårt då hon gjorde allt för att få leka och busa.
Efter det kom Lyra aldrig fram till mig, hon kollade inte äns på mig...
Det var som om.. hon var sur på mig på något sätt...
En delfinkalv är född!
''Det är på kolmårdens delfinarium som delfinhonorna Lyra och Ariel, har fött varsin kalv'' får jag höra på tv.n!
LYRA! Sken jag upp. Min fina Lyra hade fött en kalv! På tv.n visades Lyra och Ariel simmandes med sina 3 dagars små kalvar vid sin sida. Dem va så små! Jag kände dirrekt igen Lyra, som hade mycket skarpare linjer än Ariel, och vid hennes sida simmade en liten, jättevacker individ. Kalven hade en väldigt mörk rygg och en ljusare mage precis som sin mamma Lyra, Kalven hade även skarpa övergångar som lyra också har.
Lyra hade fött den första delfinkalven på nästan 8 år i sverige, och kalvens pappa vid namn Pichi var kolmårdens enda hanne, förutom Ariels nyfödda.
Dem hade nu dragit igång en tävling om att få namnge dem små liven. Jag själv deltog aldrig. Utan tjatade förtvivlat på mina föräldrar om att få åka tillbaks till Kolmården och träffa dem små kalvarna. Så jag fick igenom min vilja, och sommaren 2009 skulle jag få träffa Lyra och hennes lilla kalv.
2 månader senare, fick dem små liven varsitt namn.
Sting och Fenah.
Sommaren 2009
Klockan var 9:50 och parkens portar lät os kliva in i kolmårdens djurpark om 10 minuter! Jag kunde verkligen inte stå till. Och pappa hade lovat mig att vi skulle gå till delfinerna först så jag kunde verkligen inte vänta dem 5 minutrarna som var kvar.
Tillslut öppnades portarna! Och jag, pappa och bror började resan genom parken ner mot delfinariumet. På vägen dit fick vi se ett ståtligt Lodjur som vågade sig fram innan resten av besökarna stormade in. Emun var ute och betade på grässlätten och man kunde höra Knubbsälarna plaska uppifrån brådjupet när vi gick förbi. Det var så magiskt, att varje gång kliva innanför dessa portar och bara fyllas av lycka! Det var så otroligt.
Kutandes nerför läktaren ser jag Ariel med sin kalv, altså måste det vara Sting. och bredvid dem, simmade Lyra, men en 5 månaders liten kalv, en liten hona. Så full av energi! Hon triggade hennes mamma stup i minuten för att få leka. Hon drog på upptäcktsfärder varje gång Lyra inte höll riktigt koll på henne. Hon var så fin, Fenah.
Vårat absolut första möte
Sting kommer simmandes, och hans halvbror tätt inpå. Lyra var inte alls glad över det och drog med sig Fenah vid sin sida. Men efter många om och men kom båda fram till glasrutan där jag stod. Hon kollade på mig medans Fenah inte kunde hålla sig stilla, hon undersökte varje liten detalj på mig, hon skulle kunna undersöka varje litet hårstrå på mitt huvud om hon hade fått. Lyra gillade inte alls ideen med att hon undersökte mig, utan simmade tillbaka till Ariel och Sting medans hon försökte dra med sig Fenah vid sin sida, vilket fortfarande var väldigt svårt då hon gjorde allt för att få leka och busa.
Efter det kom Lyra aldrig fram till mig, hon kollade inte äns på mig...
Det var som om.. hon var sur på mig på något sätt...
Men det var starten på en vänskap mellan djur och människa. Fenah.<3
*alla bilder på Fenah, och även dem där jag är med, är ifrån denna sommaren 2013*
Kommentarer
Trackback
