Hur mår nu Frank..?

Nu är det såhär, att som ni vet har ju Frank inte vart så jättefräsh den senaste tiden.
Men han har inte haft ont. Han äter och dricker som han ska, han springer och beter sig som vanligt. Så vi tänkte ju att det har med åldern att göra då han är minst 7 år gammal nu i år. Och mer bara vakat över honom och vart beredda på att förlora honom ett antal gånger. Men varje gång har han piggnat till och varit sig själv igen. Så åter igen har han inte visat några tecken på att ha ont eller att vara sjuk. Så vi tänkte mest på åldern.
 
Men nu imorse när jag skulle som rutin byta vatten och mat till alla djuren ramlade han till lite när han skulle sträcka sig efter min hand. Och jag lägger märke till något som sitter på hans mage. Jag plockar upp honom och ser att han har ett öppet sår på magen. Han har liat upp en böld.. Jag är sjukt besviken på mig själv att jag inte har märkt den innan.. Men jag är ju inte hemma på veckorna och mamma har skött vatten och mat -byte av råttorna det senaste eftersom jag vart mycket ute med kompisar nu när jag har lov och kan umgås med dem igen.
 
Så imorgon..
Imorgon kommer vi låta honom somna in.. anledningen till att vi inte åkte med honom dirrekt är att min mor är hemma hoss min lotsaspappa som bor ungefär 2 timmar ifrån mig. Och han är inte nedstämd eller något heller så vi bestämde att låta det vänta tills mor kommer hem imorgon.
     Detta är absolut inget roligt beslut, och jag vill absolut inte förlora min fina gerbilkille. Han är även min första gerbil och var ''grunden'' av min kärlek till gerbiler.
Nedan en bild på hans mage från när jag hittade honom idag.. Dock väldigt suddig.
 
Men Frank har vart en otorlig gerbil. Och han var somsagt även min första gerbil och har gett mig mycket. Jag har ägt honom i ungefär 4 år. Och han var runt 3 /4 år när jag fick honom så han har gjort sitt. Han förvånade mig varje gång för den utbrytarkung han är. Han har gnagt upp ungefär 4 burar och lyckats rymma ur ett akvarium några gånger.. Så att hitta en bur åt denne herre har inte vart enkelt.
 
Men han har gett mig 4 fina år med honom och jag är så glad att jag fick honom. Min fina Fronkenstein.<3
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0